fredag 5 maj 2017

Varför tappar man hår och hur får man tillbaka det?



Du har säkerligen hört att man kan vara så stressad att man vill slita av sig håret. Det är ett rätt intressant uttryck med tanke på att det finns ett samband mellan hårförtunning och att tappa håret och stress.

Stressen beror inte på vad som helst, utan brukar vara en stress som baseras utifrån en känsla av rädsla för att misslyckas.

Den som tappar hår går ofta runt och känner att det är lite rum för att göra misstag. Hen är väldigt hård mot sig själv. Detta skapar näringsbrist i kroppen och i synnerhet så tar det bort dina hormoner.

Hormoner är precis det läkare brukar föreskriva till patienter med håravfall men hormonerna är ett symptom, inte en diagnos. Diagnosen borde istället vara: Du är alldeles för hård mot dig själv

Orsaken ligger oftast i barndomen. De med håravfall var livrädda för att bli avvisade. De kände sig inte viktiga för sina föräldrar/en av föräldrarna/någon viktig person, oftast i sin barndom. Man gick på äggskal för att inte göra ännu mer misstag - så att man inte förlorar det lilla man fortfarande har.

Den fråga man måste ställa sig för att börja självläka är "Varför är jag så hård mot mig?" och "Hur straffar jag mig?" För det är det det handlar om - att man straffar sig själv på olika sätt.

Detta är den emotionella och mentala aspekten av håravfall. Men det finns också en fysisk.

Vill man ha tillbaka sitt hår måste man börja äta mängder av Vitamin C som finns i mat, inte i kapslar. Därtill ska man äta fänkål (frön). Man måste också lägga dessa frön i vatten över natten och sedan mosa dem på morgonen och lägga dem på hårbotten med en hätta på huvudet. Man låter det ligga där på hjässan i en halvtimme upp till två timmar, fyra gånger i veckan under en månads tid.
Förutom detta är det viktigt att man dricker aloe vera- juice på tom mage och då räcker det med 1/4 kopp varje dag. Det sista är att man äter ordentligt med protein - helst vegan.

Om man anser att man har för mycket hår på kroppen betyder det oftast att man har problem med sin självkänsla och sitt självförtroende och bör undersöka den aspekten. För om man vill minska på håret måste man börja svälta kroppen och skapa näringsbrist i den.

Tack för att du läste

Vill du läsa liknande artiklar?

Hur lång tid tar det för kroppen att förnya sig själv?
Matallergi är en varningssignal på att du har zinkbrist


fredag 10 februari 2017

101 Allergier - Varför har du allergier och i synnerhet glutenintolerans?



Om du har Celiac, Laktosintolerans, Utslag, sinusinfektioner, hudproblem, måste du läsa det här:

Om du känner fientliga känslor mot en inkräktande eller kränkande/förolämpande partner, familj eller miljö är det stor risk att du kommer att få Celiac eller laktosintolerans.

Om du trycker ner en djup sorg som kommer från en kontrollerande och dominerande barndom som fick dig att känna dig osäker på din plats i familjen, är det stor risk att du utvecklar glutenintolerans eller laktosintolerans.

På grund av att du inte har satt upp gränser mot andra känner du att du är förolämpad, kränkt och sårad av människor som har en inkräktande personlighet. Det är ofta människor som vill "hjälpa" dig på det sätt de själva vill, utan att ta hänsyn till vad du själv vill. De vill rädda dig från en framtid som de tror att du kommer möta om du gör vissa saker. De har "bra" avsikter, men de förstör för dig.

Om din relation till en av dina föräldrar eller omvårdare är fientlig, eller var fientlig är det stor risk att du utvecklar celiac och laktosintolerans.

Om en av dina föräldrar var upptagen med att hålla den andre partnern glad med vilka medel som än var nödvändiga för att undvika utbrott och argumentation/bråk, är det stor risk att du utvecklar celiac/laktosintolerans, eksem och förkylningar.

På grund av denna relation struntade din förälder oavsiktligt i dina behov. När du bad om någonting tyckte din förälder att du skulle skämmas för att fråga något sådant (för du har ju redan fått så mycket anser de). Din tajming var aldrig rätt (enligt dem).



På grund av den miljö som du växte upp i visste du aldrig riktigt när du kunde slappna av (ofta på grund av mor-och eller far-föräldrar och deras släktingar t ex kulturell uppfostran/social uppfostran/den goda svensken osv).

Du kände dig utmanad och stressad när du mötte nya situationer som krävde att du bestämde dig för något. Det kunde vara en så enkel sak som att välja rätt kläder till en fest, träffa nya vänner, "uppföra" dig i nya situationer, vad du skulle äta, välja för skola. Du kände dig splittrad och stressad.

Du var alltid på vakt på nya faror och oförutsägeligt humör från dina föräldrar. Din kropp är utsliten och uttröttad från att fastnat i flykt- och fäkta-läge. Detta tillstånd kräver massor av energi och att dina organ fungerar optimalt hela tiden. På maxeffekt.

Problem i ditt liv känns omöjliga att lösa. Du har inte lyckats få personlig styrka och makt att göra om dina idéer till planer och omsätta de i handling så att allt du drömmer om blir till verklighet. Som brev på posten kommer misslyckandekänslor att du aldrig kommer lyckas med någonting- Allt känns så svårt.

Du sätter bara gränser i form av t ex ilska, passiv-aggressiv förhållning, tysthet m.m. Du uttrycker inte gränser förrän du regelbundet (och kanske efter många år och t o m decennier) blivit provocerad. Ilska och bitterhet är ditt sätt att sätta gränser och ett sätt att knyta an till din inre kontroll och maktkänsla. Du känner dig bara stark och har självförtroende genom att uttrycka hur du känner dig medan du är arg. Dina allergisymptom är ett sätt för dig att dra dig undan från obehagliga situationer och konflikter. Det är ett sätt att gömma sig på och få tid för dig själv.

Du tar inte itu med problem här och nu, utan flyr från dem och distraherar dig. Du sopar problemen under mattan medan du tar itu med tvätten, sover extra, tittar på Huset fullt, spelar spel, tittar på Youtube-barnvideos, träffar andra, pratar i telefon, räddar andra från problem, löser deras problem istället för dina egna, lagar mat, skriver och bloggar.

Du stannar kvar i problem som du inte kan fixa och tror att du kan ändra på andra människor och lösa deras barndomstrauman eller vardagliga bekymmer som ger upphov till deras nedstämdhet och irritation och tror att om du löser deras problem så kommer du att lösa dina egna problem och alla kommer bli glada i slutändan. Men du inser aldrig att du aldrig kommer lyckas lösa deras problem vilket ger dig ännu mer känslor av hjälplöshet, som skapar ilska och irritation hos dig själv. Du blir passiv och nedstämd och slutar kämpa eller så kämpar du vidare i motvind med omedvetna människor som inte vill ändra sig. Människor som är irriterade på dig för att du vill hjälpa dem, då de inte orkar titta på sig själva och sitt beteende. Människor som tycker att du ska låta dem "vara som de är".

Du känner ofta säkerhet i saker som du är allergisk mot. Vad är du allergisk mot? Vad fanns i din omgivning och i din miljö när du kände rädsla, trauma, hot eller känslan av att inte längre ha kontroll? T ex om du är allergisk mot katter. Vilken negativ känsla hade du när du var runt katter någon gång i ditt förflutna? Katten (lukten och bilder) triggar igång de negativa associationerna av att känna sig rädd, sårbar och hotad varje gång du håller eller tittar på katten.

När din kropp är i fly eller fäkta-tillstånd är dina sinnen förstärkta vilket resulterar i att du känner dig överväldigad och utan kontroll. Den maten du smälter eller det du andas in under den stunden du kände och fortfarande känner dig traumatiserad, chockad och stressad påverkar och förändrar din association med maten och miljön, beroende på hur du känner dig emotionellt och känslomässigt. Huvudkänslan att utforska är känslor av att inte känna kontroll, känna sig infångad i en situation eller invaderad (fysiskt eller känslomässigt).

När det finns en allergi i släkten finns det ofta ett familjemönster som upprepas. En släkting som åt någonting blev sjuk skapade en association till maten eller så kan han eller hon ätit något under stark känslomässig stress, eller i fängelse, i krig, i fattigdom eller slaveri.

Bröd/vete/gluten

Om du är specifikt allergisk mot bröd/gluten kämpar du med ditt eget värde och har blockeringar i ditt tänkesätt kring ditt eget värde. Du tror inte att du t ex kan få vad du vill i din nuvarande situation. Du tänker t ex att man måste jobba hårt och i många år för att få vad man vill ha. Det räcker inte att vara hemma och bara låta en värdecheck komma till dig. Eller kärlek. Du måste alltid anstränga dig för att få något tillbaka. Du tänker att du inte kan få något om du inte gör något. Det räcker inte bara med att du är, tänker du. Du känner en brist på känslomässig och fysisk näring. Kärleken och näringen du fick som barn och som du får av människor som är omkring dig idag fick och får du av människor som också är offensiva förolämpande och fientliga mot dig. Du kunde inte lita på att deras avsikter var bra i din barndom, och du kan inte lita på att de du är med idag har bra avsikter, vilket påverkar dina relationer till de du är med idag.   Du känner att det är säkrare att hålla folk på avstånd. Du saknar många nära vänner, eftersom du känner att du inte kan lita på människor. Du hoppas att det alltid kommer att finna tillräckligt av allting i ditt liv. Bröd var också mat som gavs till slavar, fångar och fattiga och bröd kan i ditt DNA triggas igång som sjukdom när du ser eller äter det.



Du känner att Gud, dina föräldrar och andra människor som du lyssnar på har underkänt dig. Du känner inte att du är tillräcklig i deras närhet. Du försämras hela tiden på grund av att du har minnen av människor som uppfostrat dig och du har inte gjort någonting av dessa minnen än. Du har inte rena dig från dem eller ens synat dem.

Du känner att människor som du lyssnade på och som du respekterade var alltför upptagna med sina egna problem och att du kände dig osynlig. Vem känner du tillbringar inte tillräckligt med tid med dig och lyssnar inte på dig och vad du älskar att göra. Vem struntar i dig?

Hur får det dig att känna dig säker när du håller människor borta från dig?

Vad tänker du på när du tänker på bröd?